- ἱκετεύω
- ἱκετ-εύω, [tense] fut.A
-σω E.IA462
(cj. Markl.), Isoc.7.69: [tense] aor. 1 ἱκέτευσα: used by Hom. only in [tense] impf. and [tense] aor. with [pron. full] ῐ metri gr., but in Trag. [pron. full] ῑ from the augm.:—[voice] Med. and [voice] Pass. (v. infr.):—approach as a suppliant,ἐπεί σε φυγὼν ἱκέτευσα Od.15.277
, al.;ἐς Πηλῆ' ἱκέτευσε Il.16.574
; ἐς Θήβας ἱ. Hes.Sc.13; ἱ. σε τῶνδε γουνάτων, πρὸς γονάτων σε, E.Hec.752, Med.854 (lyr.): abs., Hdt.3.48, Isoc.7.69, Phld.Piet. 63.2 supplicate, beseech, c. acc. pers. et inf.,ὁ δέ με μάλα πόλλ' ἱκέτευεν ἱππόθεν ἐξέμεναι Od.11.530
, cf. Hdt.1.11, S.OC1414, E.Ion 468 (lyr.);δέομαι ὑμῶν καὶ ἱ. καὶ ἀντιβολῶ . . βοηθῆσαι D.27.68
;δεόμενον καὶ ἱκετεύοντα σοφίας μεταδιδόναι Pl.Euthd.282b
; ἱ. τὸν θεόν, ἵνα . . Aristeas 233;ἱκετεύεις ἵνα ἀφεθῇς Arr.Epict.3.24.76
;ἱ. ὡς . . Luc.Anach.1
: c. gen. pers. et inf., beg of one that . . , E.IA 1242: c. dat., interpol. in Is.2.8:—[voice] Pass.,τοῦ θεοῦ ἱκετευθέντος ὑπὸ σοῦ J.AJ6.2.2
.3 c. acc. rei,ὑπὲρ οἴκου . . ἱ. τάδε E.Or.673
;ὅσα πρὸς ἱεροῖς ἱκέτευσαν Th.2.47
;περὶ ὧν ἔδοξεν ἔννομα ἱκετεύειν ἐν τῇ βουλῇ IG22.218.8
, cf. 337.34:—[voice] Pass., τὰ -όμενα Aristeas 192.4 in Trag., freq. parenthetic, ἱκετεύω or ἱκετεύω σε, S.Ph.932, 1183 (lyr.), E.Hec.97 (anap.), cf. Ar.Nu.696, al.:—[voice] Med., Id.Ec.915 (lyr.).
Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό). 2014.